Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det som en belöning för mitt förhållande dagen
förut, — det kunde åtminstone uppfattas på det
sättet af mannen — hvilket endast skulle förvärra
min redan något ömtåliga ställning. Kanske insåg
hon det själf, säkert är att hon vid ett tillfälle i
skämtsam form lät förstå, att hon icke uppfattade
mitt domslut i går annat än som en vanlig
artighet, så mycket mera som hon vid bättre
eftertanke kommit till den insikten, att hon i själfva
verket haft orätt. Denna förklaring afgafs så
okonstladt, med en så älskvärd uppriktighet — så
föreföll det mig åtminstone — att jag helt och
hållet gick öfver på hennes sida, och jag kände
mig öfvertygad om, att hade jag varit i min väns
ställe, skulle jag ögonblickligen och med glädje
hafva sträckt vapen. Men han tycktes icke ens
höra den, utan började genast tala om något annat.
Jag kände mig verkligen ond på honom å hans
hustrus vägnar, denna långsinthet förtröt mig, så
mycket mera, som jag icke förut observerat den
hos honom.
»Men den unga fruns älskvärdhet gent emot
mig steg ytterligare ett par grader. Ja, jag kunde
icke dölja för mig själf, att hon koketterade litet
för mig, lade an på mig en smula, —jag kunde det
icke och försökte det icke heller. Det var mig
icke längre obehagligt, snarare tvärt om. Jag
kände nu mitt samvete gent emot mannen
fullkomligt fredadt, — man hade verkligen icke rättighet
alt bära sig så dumt åt som han, — och jag kunde
icke finna något skäl för, alt hans dumhet skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
