Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han satt ännu en stund väntande, reste sig
så upp och gick ut i salongen. De där församlade
badgästerna pratade ifrigt, såsom vanligen är fallet
efter ett musiknummer, och ett sorl fyllde rummet.
Fröken Hall hade gått bort till fönstret, ett stort,
bredt fönster, som upptog rummets hela kortvägg
och vette ut åt sjön. Aftonsolen flöt lik en bred,
lugn flod af ljus in i rummet, och hennes gestalt
aftecknade sig mörkt och skarpt mot den ljusa
bakgrunden. I denna gestalt återfann han nu
något af det behag, som förr i tiden gjort den
unga flickans ansikte förtjusande, — ett
egendomligt, starkt personligt behag, det omedelbara
uttrycket af en slags blyg själfständighet. Hennes
klädsel röjde detsamma, en personlig, finkänslig
smak, som undvek allt, som kunde sticka i ögonen,
men häfdade sin frihet i alla de detaljer, som
utgöra tonfallen, de karakteristiska skiftningarna i
modets banala språk.
Han betraktade henne några ögonblick och
gick så till henne. Hon vände sig om, då hon
hörde honom komma, och såg på honom med en
frågande, förvånad blick, som icke igenkände.
»Jag har inte den äran att vara igenkänd?»
sade han med sin korta, något nedlåtande bugning.
Hon skakade eftertänksamt på hufvudet.
»Nej, — förlåt — jag kan verkligen inte —»
Han igenkände hennes stämmas klang, icke
så frisk som förr, något vekare, men med samma
melodiska tonfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
