Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 307 —
Efter en qvarts förlopp öppnade hon ögonen
och bad att få se sina barn.
De små flickorna väcktes, påkläddes och fördes
in i sängkammaren. De sågo mycket förskräckta
och yrvakna ut, gingo pa yttersta taspetsarne och
höllo hvarandra hårdt i hand, liksom för att skydda
hvarandra mot någonting fruktansvärdt, som de ej
förstodo, men kände. De sågo ömsom på modern,
ömsom på fadern med rädda, undrande blickar,
men sade ingenting.
Adéle betraktade dem en stund under tystnad.
Derefter lade hon sin hand på Annis hufvud och
smekte hennes ljusa lockar.
»Ett så vackert hår hon har,» hviskade hon
och såg på den lilla med en lång, förvirrad blick,
»så vackert... sa mjukt... sa mjukt som silke ...
som silke...»
Hon fortfor att oafbrutet stryka det lilla huf¬
vudet och att upprepa de sista orden, medan hen¬
nes ögon långsamt flyttades från barnet och bör¬
jade stirra framför sig med ett till hälften slock¬
nadt, till hälften grubblande uttryck, liksom hade
hon gjort en sista ansträngning att erinra sig na¬
gonting.
Man förde nu bort de små flickorna, hvilka
skakade i hela kroppen af sinnesrörelse och för¬
skräckelse; men då Adéle icke längre kände de
mjuka lockarne under sina fingrar, tycktes hon på
nytt vakna ur den dvala, som redan börjat om¬
töckna henne. Det grubblande uttrycket försvann
ur hennes ögon och hon vinkade mannen till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
