Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 206 —
som kan drabba en, fins det ingen jemforlig med
att arfva en illa skétt egendom, att om man rig¬
tigt vill forstéra sin trefnad, sa ska’ man ofelbart
lyckas deri genom att bara en gang pa dagen
samtala med en inspektor och en rättare... och
en hel mängd sådana saker.»
»Stackars baron! Det der låter inte lefnads¬
friskt!»
»Nej, det vöre synd att säga. Så beklagar
han sig också öfver... ja vänta, jag tror att jag
har brefvet pa mig... jaha... mycket rigtigt...
Om det roar er, ska’ jag lisa upp en bit?»
»Tack, det skulle roa mig mycket.»
Lojtnanten hejdade sin hiist och slitade ut
ett tillskrynkladt bref, som han dragit upp ur sin
ena ficka. Derefter började han läsa, i det han
lät hästen gå framåt i sakta skridt.
»Ja, först ä det våra enskilda affärer... så
det der om landtbruket... och sa... sa skrifver
han sa har... ja, da förfärligt dystert,» tillade
han med en betydelsefull blick på Adéle, liksom
hade han velat säga: ni förstår, inte sant, att det
ligger något annat under det här? »Nå»... För
öfrigt kan jag inte säga att jag öfveranstränger
mig hvarken med arbete eller förströelser. Jag är
ännu så svag efter sjukdomen, att jag ej kunnat
sätta upp mina rapporter öfver resan, och läsning
orkar jag just inte heller med. Men jag egnar
mig i stället åt andra så mycket mera under¬
hållande tidsfördrif. Om förmiddagarne grälar jag
och lyssnar pa klagovisor. Sedan äter jag mid¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
