Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 283 —
mot den, som var roten och upphofvet till den
tjusande sommar, hon emotsåg.
Emellertid blef följden af detta makliga och
välmående lefnadssätt, att von Linden betydligt
repade sig, så betydligt att Adéle nästan blef
rädd, — och då doktorn en dag längre fram i
sitt hjertas välmening förklarade, att om det fort¬
ginge så här, blefve Marstrandssejouren kanske
onödig, nådde Adéles förskräckelse sin höjdpunkt.
Hon tog läkaren afsides och bad honom för Guds
skull aldrig säga så der åt hennes man... han
var så... så försakande, så litet rädd om sig
sjelf... det behöfdes blott ett sådant yttrande till,
så skulle han kanske slå hela Marstrandsresan ur
hågen. Och hon visste bättre än någon annan,
hur väl han behöfde fara dit... han var alls icke
så stark som man trodde... han till exempel sof
icke om nätterna...
Doktorn blef något häpen öfver detta med¬
delande. Han hade alltid ansett von Linden vara
en ovanligt kinkig och egoistisk patient, hvarför
detta i tysthet burna lidande mycket förvånade
honom. Emellertid lofvade han Adéle, troligen till
följd af en hemlig aning att han derigenom gick
hennes brinnande önskan till mötes, att icke mera
tala om Marstrandsresan, utan betrakta den som
afgjord.
Ett par månader förgingo, fredligt och ange¬
nämt. Expeditionssekreteraren blef inom kort all¬
deles återstäld, om man undantar en liten torr¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
