Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 276 —
Adéles lynne blef nu en tid bortåt något ned¬
stämdt. Följden häraf blef att hon miste sin aptit,
som under sommaren varit ovanligt stark, och som
hon af idel ledsnad och sysslolöshet ej kunnat låta
bli att tillfredsställa. Men med aptiten minskades
äfven hennes öfverflödiga hull, och häraf uppstod
den vexelverkan att hennes goda lynne återkom.
Då hon vid jultiden gjorde sin första supéklädning,
kunde den sys efter hennes förra mått, hvadan
också den lilla missämja, som under hösten herskat
mellan Adéle och mamsell Dyrell, försvann och
ersattes af den vanliga kamratlika förtroligheten.
Adéle bevistade lika mycket baler och supéer
i år som förra året. Och förhållandet mellan henne
och löjtnant Bernfelt hade fortfarande samma oskyl¬
diga och skämtsamma karakter. Löjtnanten dansade
gerna kotiljongen med henne och hade ingenting
emot att sitta och klottra på hennes dansprogram,
stoppa hennes näsduk i sin bröstficka och peta
sönder hennes solfjädrar, men till några kärleks¬
förklaringar kom det ej.
Vänskapen mellan Adéle och Caroline tycktes
deremot vara, om icke slut, så åtminstone betyd¬
ligt svalnad. Hvem som hade största skulden här¬
till, är svårt att säga. Kanske var det Adéle, som
tröttnat på Carolines bleka, sorgsna ansigte och
på att se alla sina försök till uppmuntran miss¬
lyckas. Kanske var det också Caroline, som drog
sig undan den glada, lefnadsfriska unga frun, lik¬
som en nervsjuk skyr för mycket ljus och sol.
PedakSeVenaeleaeDTRAÄ.Snaresgaa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
