Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer man in på en gångstig, som följer sjö¬
stranden nära en fjerdedels mil bort.
Behagligt är det att vandra på denna skogs¬
väg, isynnerhet en afton sådan som denna. Till
venster har man sjön, ljus, klar och fridfull, till
höger skogen, mörk och hemlighetsfull. Höga,
mossbeklädda berg resa sig derinne, stora klipp¬
stycken ligga kringströdda på stranden. Om man
går här en septemberafton, då månskenet darrar
på bergväggarne och dimman sväfvar öfver vassen
vid stranden, måste man ibland stanna och lyssna
på underliga ljud bland skogssnår och stenar.
Den lilla stigen är icke beqväm, den är full af
trädrötter och kantiga stenar. Är det mörkt eller
om man ser illa, snafvar man som oftast, och är
man flere i sällskap, så kan man icke gå annat än
en och en.
Det var derför som de två, hvilka denna juli¬
afton promenerade längs stranden, icke gingo bred¬
vid hvarandra. Men det var icke derför de hela
tiden gingo alldeles tysta, ty den vackra sommar¬
qvällen borde under en sådan vandring locka till
djupa och förtroendefulla samtal.
Hon gick först; hon tycktes känna vägen bättre
än han, ty hon gick med lätta, säkra steg, då han
deremot ofta snafvade och ibland nästan hade
svårt att följa henne.
Då de gått i fem minuter, kommo de till en
udde, ofvanför hvilken stigen slingrade sig.
»Låt oss sitta här ett ögonblick,» sade han
och visade med handen nedåt sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
