Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 249 —
»Ursäkta att jag stör med min fråga, men
hur var det med lilla Ingegerd?»
»Hon tycktes ej vara sämre,» svarade Caro¬
line och bet sina läppar blodiga.
»Nå, Gud vare lofvad!» utbrast den ömsinta
tjenarinnan. »Jag har verkligen varit rigtigt ängslig
för hennes skull! Redan klockan tolf började hon
bli orolig och jemra sig och ropa på mamma och
skrika, att mamma lofvat henne att vara hemma
då hon vaknade. Hvarken jag eller Lina kunde
få bugt på henne.»
Caroline svarade ej. Hon borrade sina händer
in i kudden och skakade den i vrede och för¬
tviflan.
Kammarjungfrun gjorde ännu en nigning för
sin fru och aflägsnade sig derefter, full af till¬
fredsställelse öfver de spännande och intressanta
scener, om hvilka hon fått vara med. |
Caroline låg alltjemt halfklädd på sängen.
Hennes armar voro kastade öfver hufvudet och
hon stirrade framför sig med en dyster, tröstlös
och grubblande blick.
Hon var i samma stämning, som då man en
morgon efter en våldsam nattstorm står på stran¬
den och betraktar de vrak, vågorna kastat dit upp.
Hon stod ibland vrak, — vrak och spillror
hvarthän hon blickade.
En storm hade brusat fram öfver hennes lif;
den hade nu saktat af, hon hörde blott dess af¬
lägsna, skakande dån, men den ödslighet som
omgaf henne var förfärlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
