Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sone 246 rane
Han knuffade undan henne och stälde sig
framför dörren.
»Det är onödigt att två vaka för Ingegerds
skull,» sade han, alltjemt med samma isande för¬
akt. »Jag har sutit hos henne i tre timmar, jag
kan också vaka natten ut.»
Hon sjönk på knä framför honom.
»Och jag, jag... hvad skall jag göra!?» ut¬
ropade hon med en blick af hjelplös förtviflan.
Han fattade hennes händer och drog henne
häftigt upp ur dén knäböjande ställningen, liksom
hade den retat honom.
»Efter du nu på en stund ej är upptagen af
dans och sällskapslif, kan du ju försöka att sofva
litet. Du ser sannerligen så ynklig ut, att du väl
kan behöfva det.»
Han vände sig om, gick in i barnkammaren,
slog häftigt igen dörren och stängde den med lås.
Hon sprang fram till den stängda dörren och
lutade sitt öra deremot. Men hon kunde icke
höra någonting annat än Gerhards jemna, hårda
steg, som knarrade öfver golfvet. Dessa steg
pinade henne på ett nästan olidligt sätt, men hon
måste ändå stå der och lyssna på dem. Hon
tyckte att de trampade på någonting, som en gång
tillhört dem begge, och som i denna olyckliga
natt för alltid krossades och förstördes. Hennes
hand hvilade på dörrlåset, och hon kramade och
vred det så ursinnigt, att hennes fina skinn skrub¬
bades. Hon skakade i hela kroppen; ett underligt
sorlande och brusande töcken sänkte sig ned öfver
a
4
4
3
%
a
&
I
x
i
3
#
&
2
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
