Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en 238 cee
»Visst är han déf, — nog brukar jag atmin¬
stone alltid skrika, då han någon gång hedrar
mig med ett samtal,» svarade löjtnanten, som hade
för vana att alltid skrika, då han talade med gamla
personer, uppfyld som han var af en bestämd
föreställning, att döfhet och blindhet voro akt¬
ningsbjudande och nödvändiga egenskaper hos
ålderdomen.
Balen slutade med en lång och liflig kotiljong.
Löjtnanten, hvilkens skjortkrage för längesedan
befriat sig från hvarje minne af dess bekantskap
med finstrykerskan, proponerade att man skulle
öppna ett fönster i danssalen, det var ju den allra
härligaste vårnatt ute. — Termometern nere vid
hotel Rydberg visade fem grader under fryspunkten.
Adéle gillade hans förslag och bedyrade att
hon var så varm, att hon skulle pusta uppe vid
nordpolen, samt började derefter, gripande fatt i
ordet »varnatt», att utbreda sig öfver hur mycket
hon älskade vårnätterna, hvad naturen var under¬
bart mystisk, svärmisk då...
Löjtnanten fann sig befogad att fråga, om hon
någonsin tillbragt en vårnatt i naturen, men härom
kunde hon icke gifva annat än sväfvande upp¬
lysningar.
Klockan var nu ett; Carolines vagn hade så¬
ledes stått och väntat i en timma. Kusken hade
snarkat i flere repriser, hästarne stodo der med
hängande hufvuden och, om djuren ha reflexions¬
förmåga, kan man hålla troligt att de inom sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
