Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 181 —
»Ni tog inte illa upp min lilla biljett,» började
Caroline och slog sig ned i soffan midt emot honom.
Baronen svarade ej; han gaf henne blott en
förebrående och dyster blick.
»Ja ser ni, baron Dentow,» fortfor Caroline
nervöst, »jag vill ej att det skall finnas något miss
förstånd emellan oss. Sanningen att säga, var jag
inte så litet ond på er för ert kalla och ovänliga
sätt mot mig då vi sist träffades, och jag ville
hämnas på er härför, genom att inte taga emot
er, då ni kom på besök häromdagen. «Emellertid
ä mina hämndkänslor nu alldeles borta, och jag
önskar ingenting högre, än att allt ska’ bli bra
igen, och att vi som förr ska’ vara goda vänner.
Och det önskar ni med, inte sant?»
»Ah ni qvinnor!» utropade han häftigt och
passioneradt och utan att ge akt på hennes ord.
»Vet ni väl hvilka grymma, orimliga anspråk ni
ställer på oss? Ni vill inte ha vår kärlek, ni till
låter oss inte en blick, ett ord, som inte en främ
ling kan ge en annan, men ni vill ändå inte helt
och hållet afstå fran oss. Ni försmår Oss som
älskare, men ni vill halla oss qvar som ’vénner’!
Och derför att ni sjelfva ä’ starka i er köld och
likgiltighet, så tycker ni att det for oss i’ en lätt
sak att dämpa den lidelse, som ni inte förstår, och
en stor nåd att få ersätta den med den ’vänskap’,
ni så frikostigt bjuder oss!»
Han talade hastigt, hans bröst flämtade och
ögonen glödde af en uppflammande eld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
