Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 130 —
Så snart von Linden helsat på det lilla säll¬
skapet, fattade Adéle ånyo sin mans arm och antog
samma äktenskapligt hängifna ställning som nyss.
Hon ansåg sig, för bättre minnes skull, ännu en
stund böra låta verlden se och förstå hvem hon var.
Bernfelt kände sig emellertid allt annat än
belåten åt att nödgas betrakta den tablå Adéle
arrangerat. Hvad hade gubben von Linden här
att göra just nu, då löjtnanten kände sig mer än
någonsin böjd för att kurtisera Adèle? Det för¬
argade honom att se henne stå der och luta sig
mot sin man. Han lade emellertid band på sin
förtret, steg genast upp, bugade sig för expeditions¬
sekreteraren och erbjöd honom sin plats.
Von Linden tackade och slog sig ned vid
bordet.
»Nu, min snälla man,» hviskade Adéle, »får
du förlåta, att jag genast springer ifrån dig, men
jag har tagit mig en så lång stunds ledighet, och
generalskan Engström är så noga och pretentiös . ..
du förstår?» |
» Naturligtvis,» svarade expeditionssekreteraren,
»här är väl mycket att göra?»
»Förfärligt! Man tar verkligen lifvet af sig.
Och man har så liten hjelp af de unga flickorna,
som beständigt springa omkring med lottlistor.
Oss emellan är det ingen hållning på de försäljande
damerna; det är en oupphörlig kurtis och prat
med marskalkarne. Men, Herre Gud, det kan natur¬
ligtvis icke vara annorlunda! Hvarfér anmoda
sådana der personer, som ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
