Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SN 79 ör
»Nej, ty i afton roar det mig att dansa,»
sade baronen och tryckte Caroline ännu hårdare
intill sig.
Adéle och löjtnanten tycktes också vara roade.
De dansade och flämtade, skrattade och rodnade
och läto de mest öppenhjertiga dumheter hagla
om hvarandra.
»Ni dansar i hjel mig, léjtnant Bernfelt!» ut¬
ropade Adéle, i det hon sjönk ned i en soffa och
sträckte fram sina små fötter. Hon hade en envis
otur med att sömmerskan alltid gjorde hennes
klädningar för korta fram, så att då hon satt
syntes nästan alltid hela foten och ibland vid häf¬
tigare; rörelser en del af smalbenet. »Hvad skulle
ni säga, om ni i morgon finge höra att jag fått
blodstörtning och dött?»
»Hu då, tala inte så!»
» Skulle ni sörja mig mycket?»
»Och det kan ni fraga? Jag skulle bli otröstlig,
fru von Linden!»
>» Så roligt. Vet ni, jag tinker så ofta på döden,
jag vill sa gerna dé!»
»Ni?... d6?... Omdjligt .. .»
»Jo, jo, jag önskar så mycket att fa dé, jag
anser icke lifvet värdt någonting alls, det skulle
vara så ljuft att få dö och veta att man blef
saknad och begråten. Jag brukar ibland tänka på
min begrafning och räkna ut hur många kransar
ungefär jag kan få på min kista och hvilka af
mina vänner ska vara närvarande. Jag räknar
på er, eller hur, löjtnant Bernfelt, ni lofvar ju att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
