Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 70 —
önskat att champagnen skulle flyta i milslånga
strömmar. Hon undrade om baronen hade reda
på det der lilla missödet?
»Ja, det var en mycket angenäm middag!»
sade hon, då hennes munterhet slutligen måste
lägga sig af brist på rimlig anledning, »men den
slutade inte rigtigt bra... jag menar — jag hade
ett litet missöde på eftermiddagen, jag blef sjuk,
mins ni det, och måste lägga mig i toaletten?
Naturligtvis voro genast elaka menniskor framme
och påstod att jag hade druckit för mycket, men
de’ va’ inte sant, jag hade ätit champignon-omelette,
och jag tél inte champignoner,: jag blir alltid sjuk
deraf. Tycker ni det var någonting att bråka för?
Tycker ni att dä ett sån’t oerhördt brott mot
etiketten och anstiindigheten och... Gud vet hva’...
att man inte tal champignoner?»
»Nej, jag tycker verkligen att det ar en ovan¬
ligt oskyldig svaghet,» svarade baronen.
»Ja, det tyckte jag med. Men naturligtvis
skulle man säga ondt om mig, naturligtvis,» utbrast
Adéle med en min af resignation, som vore hela
hennes lif invigdt åt menniskornas grymhet och
misskännande, »får man någonsin vara i fred för
sqvaller, får man någonsin ha roligt, utan att
menniskor uttyda allt till det värsta? ...>
»Nej aldrig, aldrig, ni har mer än rätt, fru von
Linden!» instämde löjtnanten kraftigt, »aldrig får
man vara i fred, folk ska’ lägga sina näsor i allt
som inte angår dem, folk ska’ prata och sqvallra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
