Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sär 58 tad
for denna berusning, som inga ord kan beskrifwa,
då jag hör hans röst... hans röst... hans röst...
Hennes tankar blefvo förvirrade, upplösta, och
hon försjönk i en lång, ljuf domning, liksom hade
hon i inbillningen hört hans röst och andlöst lyss¬
nat derpå.
Så kom tanken på societetsspektaklet och
väckte henne ur denna dröm. Nej, nu ville, mu
skulle, nu behöfde hon ej afstå derifrån! Behöfde?
Var det då ej för sin egen skull hon borde afstå,
var det ej för att rädda sig sjelf? Men åt hvem
skulle hon rädda sig, åt hvem? Pligten... hedern...
Tomma ord, tomma ord... hon hörde dem blott
som hårda, skorrande ljud, och under dem, genom
dem tyckte hon sig förnimma liksom suset af en
bedårande, frestande trollsång-. ..
Hon störtade upp från soffan, blodet rusade
till hennes hufvud, hon kände sig nära att qväfvas..:
»Försaka,» mumlade hon, medan hon stod
upprätt, med begge händerna tryckta mot sitt bröst
och de mörka ögonen dystert stirrande framåt,
»forsaka... afsta från den kärlek, som lifvet för
första gången bjuder mig rik och full, ... bli gam¬
mal... dö bort från lifsglädjen?... Nej, jag kan
inte... jag kan inte!...»
Hennes gestalt böjdes bakåt, ögonen slötos,
hon bleknade och pressade hårdt händerna mot
bröstet, som under intryck af en djup smärta.
Så rätade hon upp sig; armarne sjönko ned
längs sidan, stora, tunga tårar runno utför hennes
kinder och lindrade den häftiga förtviflan. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
