Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nå, då ä’ det bestämdt med repetitionen,»
utbrast hon derefter och återtog sin förra
sjelfsvåldiga ställning i soffan. »Ack, mina vänner,
om ni visste hur glad jag ä’ åt detta
societetsspektakel! Jag har så mycket önskat det i flere
år, men Claës har alltid haft tusen saker att
invända. Nu ändtligen inser han hur klokt mitt
förslag ä’, att ingenting gör sällskapslifvet så
angenämt, så — — spirituelt, som sådana der små
tillställningar!»
Just som Adèle gifvit sina åhörare detta bevis
på hvilken hög grad af utveckling hennes och
hennes makes andliga äktenskapliga samlif hade
nått på sista tiden, ringde det på tamburklockan,
och strax derpå kom en jungfru in för att anmäla
öfverstinnan von Linden.
Adèle sade ingenting. Hon pressade blott ihop
läpparne, tittade i taket och kastade en resignerad
blick på hvar och en af sina gäster, liksom för
att säga: »får jag någonsin ha roligt och trefligt?
Hittar försynen inte alltid på saker som plåga
mig? Men jag är van vid sådant, och ni ska’ få
se hur jag bär det!»
Derefter vände hon sig mot jungfrun och
tillsade henne att bedja öfverstinnan stiga in.
Och då denna strax derpå gjorde sitt inträde,
åtföljd af sin dotter, Eleonor von Linden, försvann
ögonblickligen det resignerade draget ur Adèles
ansigte, som i stället blef rigtigt strålande af
glädje och välkomsthelsningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
