Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frestelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tänker på kärestan sin: Månn’ än
Hon trogen mig är och huld?
Ack nej, hon har valt sig en annan vän! —
Det är min, icke hennes skuld.
Min rätt är försutten, min lycka förbi:
Tre år ha ju redan förgått,
Se’n hemmet jag lemnat; hon åter är fri36 —
Jag skyller mig sjelf min lott!
Om åter jag drager till hemmet, jag ser
Hvad strid som väntar mig der:
I Sverge mot mig ingen lycka ler,
Dess mark ingen frukt mig bär.
Och har jag väl rätt att, för kärlekens kraf,
Bereda ett lif af nöd
Åt den, som sin hand och sitt öde gaf
Ät mig — hennes framtids stöd? —
Och Clifford talar så fagra ord
Och prisar hans lyckliga lott,
Då han lemnat sin fattiga fädernejord,
För att vinna en brud och ett slott.
Och derpå de skiljas. Linnaeus går
Att åt plantorna egna sin vård,
Der det blommande Paradisträdet står,
I de gyllne orangernas gård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
