Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Skulle jag ej säga ännu ett ord om all den musik, som
klingar till mig från min barndom?” Förf. vänder sig derefter
med tacksamt minne till en gammal moster och den förut nämnde
"välgöraren", som inledt hans bekantskap med fosterlandets skal
der och derjemte gjort hans lärospån i tonkonsten fruktbringande.
”Det var”, fortsätter han, ”denne sällsynte mans ålderdomslust att
inrätta större musikstycken så, att de af få händer kunde utföras.
Det skulle blifva ett helt bibliotek af den musik, han t. ex. arran
gerat för två klaver, de enda instrumenter, som i vårt hus voro att
tillgå. Hvilken mängd saker har jag ej med honom under åratal
på detta sättet genomspelt! Från Schobert och Boccherini till Haydn
och Mozart! – Det fanns dessutom på den tiden en mängd mu
sikaliska hus i provinsen , uti hvilka denne vän på sina årliga fär
der förde mig in . Gossen knöt genom musik vänskapsförbindelser,
som hållit ut genom lifvet. – Så hade jag vid sexton års ålder ej
lemnat min födelsebygd, och egde dock en verklig musikalisk bild
ning. Jag drefs redan då att försöka mig i komposition , utan att
känna dess reglor.” – – –
Så långt Geijer. – Man kan här visserligen invända, att de
gynsamma förhållanden, hvari Geijer uppväxte och utvecklade sina
rika anlag, voro långt ifrån vanliga eller allmänna ; men sannt är,
att den tiden var vida mera gynsamt stämd än vår tid för den fo
sterländska litteraturen, ehuru denna icke då erbjöd ett så rikt
fält som nu af mångskiftande blommor, men likväl ett, som var
stort nog att hysa åtminstone några, hvilkas färger aldrig förblekna.
Hvad man då egde, omfattade man dock med hänförelse. Man lärde
sig de vittra författarnes efter den tidens smak bästa skrifter utan
till, och de litterära strider, som uppstodo, t. ex. den bekanta stri
den mellan åskelden Thorild och de samverkande vännerna Kell
gren och Leopold, följdes af landets bildade samhällsmedlemmar
med den mest spända uppmärksamhet.
Orsaken var bland annat den, att på thronen satt en ko
nung, som, sjelf snille, författare och fosterlandsvän, visste att af
böjelse samla omkring sig fosterlandets utmärktaste, åtminstone
vittra författare och snillen, uppmuntra och stödja dem . Dessutom
fanns då i det närmaste ingen annan litteratur än den, som fram
trädde i form af – böcker. Den läsande publiken hade således
endast dem att tillgripa för tillfredsställandet af sin vetgirighet.
Man hade ock jemförelsevis god tid dertill, emedan tidningslittera
turen ej ännu vuxit till det oerhörda omfång som nu. Antalet af
boklådor var ej heller så stort, det årligen utkommande bokförrå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
