Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för din ensamma, öfvergifna ställning, att jag ej kan annat
än vara rädd om dig på allt sätt. Du har ock förstånd
och hjerta nog att rätt begripa mig, om du vill. Alltså:
din glädje är min, din sorg är min, din lycka är min,
äfven om jag ej är den, som får dela den med dig på det
förtroligaste sätt.
A. (betraktar honom länge och tankfullt): — du? — —
R. (afbrytande): nej, min vän, vi ska väl ändå en gång
komma till teatern, om hvilken jag lofvat säga några ord
med afseende på dig, dina anlag, ditt syftemål.
A. (liksom uppvaknande, glad): ja, ja! — Vet du, jag började
tro, att vi gått vilse på de långa afvägarne och inte
skulle »hitta ut ur labyrinten», som du brukar säga.
R.: åh, nej! Jag vet nog, hvar jag är hemma, jag,
och släpper ej ledningstråden ur min hand. — Men nu
ska vi först tömma ett glas för den goda tomten, som så
vänligt tänker på mig ibland.
(Han framtager portvinsbuteljen och två
glas och slår i).
A. (som blottar ett litet paket, som hon förut dolt): Ocll Se lläl’
några tortor af det slag, som du tycker om. Det är litet,
men välment.
R. (förtjust): du goda, goda själ! Alltid kommer du
med något. Tro ej, att någon gåfva är ringa, som utgår
från hjertat. Den har, huru liten du än må kalla den,
mer än guldets värde. (Han höjer sitt glas). Och nu en skål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
