Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommen, min kära vän! Hvad du var snäll, som återkom
så snart! Men hum? Du är inte heller nu tomhändt?
Ack, ditt hjerta kan ej förneka sig! Du vill alltid ge och
vet ej, att din egen närvaro är för mig den bästa gåfvan.
A.: du har ju sjelf sagt, att människan är ej blott
själ, utan äfven kropp, och då jag har så litet att ge åt
den förra, så vill jag så gerna ge något åtminstone åt den
senare.
R. (förtjust): ack, du anspråkslösa, goda själ! När du
med handen ger en gåfva åt kroppen, så blottar du just
det väsentliga värdet af din egen själ. Huru skulle jag
kunna undgå att rätt uppskatta det? För mig kan det ej
vara obekant.
A.: Men säg mig, när du satt der ute i trädgården,
hvad tänkte du på? Du såg så frånvarande, så drömmande
ut.
R.: Sångfoglarne förde mig visserligen i fantasien bort
till mina första sånglektioner i skogen, men jag tänkte
också på min lilla sångfjjogel och jag frågade mitt lijerta :
»vet du ej, när hon kommer igen för att glädja oss?» —
Men hjertat svarade med en suck: »nej!» — Då klang det
oförmodadt till, som hade ett människohjerta plötsligen öppnat
sig och de fylliga alttonerna fiögo jublande upp mellan
träden. Mitt hjerta spratt till och ropade: »der har
du henne!» — Det öfriga känner du.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
