Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mer ett nytt ljus att uppgå äfven för mig. Det är
ditt verk. Hvad får jag ej att tacka dig för!
R.: nej, min vän, det är jag, som är skyldig dig tacksamhet
för ditt besök och din benägenhet att lyssna till,
hvad som ligger mig på hjertat. Men alltid heter det
»gå»! Ack, så ledsamt! — Kom snart .igen, äfven om du
ej medför annat än dig sjelf. Jag har så mycket att säga
dig och timmarne förvandlas i din närvaro till ögonblick.
Jag kunde sitta så här och samtala med dig, om det så
vore natt och dag.
A. (skaikalvtigt) : men inte jag, ty jag hehöfver äfven sofva.
Ar det icke så äfven med dig?
R (leende): jo, visst, men mitt behof i den vägen är
ej så stort. Tankarne på verldsförh ålland ena hålla 111ig
vaken, och drömmer jag, så äro vi tillsamman, stundom
lyssnande till toner, som lyfta oss till rymder, der sanningens
sol lyser klar och ingen tid räknar år. Då, min
vän, är allt ljus, glädje och sång!
A. (trycker hans hand): god natt, svärmare!
(Hon går).
Scen 3.
R. (ensam går fram och åter): Nu är hon borta! Nyss så
rikt, nu så tomt! Ser jag och hör henne i inbillningen,
hvad är väl det mot verkligheten? Ack, lifvets verkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
