Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Upplysningar.
Författaren har med de benämningar, hvilka han satt framför hvarje af
diktens hufvudafdelningar, velat antyda dessas egentliga innehåll och syfte.
Venus, kärlekens gudinna hos de gamla Hellener och Romare, fick
tillnamnet Pandemos, som slutligen öfvergick till betydelsen af den blott
sinliga kärleken. Förf. har dermed velat beteckna den egentliga frestelsens
period i den unga flickans lif.
Venus Urania utmärkte hos de gamle den himmelska, rena, okroppsliga
kärleken, men har hos förf. betydelsen af den genom pröfning renade
kärleken, som innebär en harmonisk förening af det andliga och sinliga,
dock så att det förra beherskar det senare och ger det dess rätta betydelse
i människolifvet.
1 »Den indiske guden.» Härmed syftas på Siva eller Sjiva. Den fornindiska
treenigheten (Trimurti) utgjordes af Brama (skaparen), Siva (förstöraren)
och Tisjnu (uppehållaren, försonaren). Människan betraktades i
jordelifvet som en fallen himlavarelse. Efter döden (förstörelsen) måste
hon alltså genomgå en reningsprocess, för att anses värdig den eviga
saligheten. Deraf »själavandringen», då människosjälen ingick i den ena
djurformen efter den andra, tills reningen var fullbordad. Liksom förstörelsen
var Sivas verk, så var försoningen Visjnus. Den förre kunde
alltså anses arbeta den senare i händerna.
2 Hurin. Den Muhamedanska religionen, en sammansättning af judiska,
kristna och inhemska (arabiska) element, målar i yppiga färger
ett helt och hållet sinligt paradis, som efter döden väntar de trogne bekännarne
som belöning för deras jordiska bedrifter. Iparadisetmottagas
de af en ängel, som till vederqvickelse räcker dem de skönaste frukter.
När dessa öppnas, utträda ur dem Huris, evigt jungfruliga mör, hvilkas
skönhet är så bländande och utomordentlig, att ingen jordisk skalds fantasi
kan, enligt Koran, fatta och beskrifva den. Deras ögon äro »smäktande»
och blott till för den ende älskade. I dessa Huris armar väntar de salige
»en fullhet af den ljufvaste njutning.» Sådan är Muhamedanens eviga
salighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
