Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Godhet satt i dess öga och log och fromhet i hjertat,
mildt från dess läppar också flödade visdomens ord.
Lycklig, trefalt lycklig du är, min älskade moder!
Bördan af sorgens ok trycker ditt hjerta ej mer.
Ensam vandrar på jorden jag nu, ack, ingen mig älskar,
ingen med trohet och dygd egnar sin kärlek åt mig.
Länge jag trodde, att verlden var god, ty god var min moder,
trodde, att verlden var skön, skön som mitt mödernehem.
Flyktad är drömmen ren, ack, vaken jag skådar omkring mig;
ödsligt är lifvet och allt bådar förgängelse blott.
Minnet mig lifvar, men saknaden står vid dess sida och gråter,
hjertat vill brista, men, se, hoppet mig visar mot skyn.
Famnen jag sträcker dit upp. O, moder, du älskat som himlen!
Öppna dess portar, O, kom, lär mig att älska som du!
Hjertat är svagt, jag känner det väl, det längtar och längtar.
Ack, för ett jordiskt mål brinner oroligt min själ.
»Kärlek är offer», du sade en gång. O, lär mig att offra,
lär mig att renad och fri fly som en stråle till dig!
Spegel en gång af himmelens ljus var bräckliga jorden.
Glaset är krossadt, ej mer ger det sin urbild igen.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
