Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande materian. Inne i ett separat hörn sitter redan
presten och spelar sitt aftonparti med pastorsadjunkten
och ett par af bönderna. Larmet stiger, oafbrutet,
med de tömda glasen, stiger och stiger; hela det
stora, låga rummet blir till ett enda kaos af stämmor.
Men med larmet utom mig växer stillheten inom mig;
den växer och växer, stiger och stiger; den fyller
mig; den träder utom mig; den omhvärfver mig och
breder sig ut åt alla håll rundt omkring mig; den
skiljer mig ut ifrån omgifningen och lägger liksom ett
oändligt afstånd mellan mig sjelf och denna. Tills
jag med ens märker, att denna tystnad sjelf är som
en enda lång klingande ton, hvilken stämmer sig rent
efter allt det yttre bullret, för att när som hälst växa
ut till en hel visa, ett starkt och fylligt violoncellsolo
till ett dämpadt orkesterackompagnement . . .
Då falla klockorna i kyrktornet utanför in i
vesperringning; ocii ackompagnementet sjunker med
ett hastigt fall, och upp derur höjer sig mitt eget
inre solo, mitt väsens visa, ny, men länge väntad ...
Alla hattar ha strukits af ned på bänkarne;
händer sammanknäppta, händer lagda för ansikten; icke
en rörelse i hela det stora, fullsatta rummet, och icke
ett ljud. Blott kyrkklockorna tätt derutanför ringa,
ringa och ringa, till vesper, — ringa natten in, ringa
hvilan in, medan menniskorna sjunka in i tidlöshetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
