Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Du är underligt hård,» sade han.
«Hvarken hård eller mjuk,» genmälte hon,
nästan uppsluppet «Bara mig sjelf. Sä som jag är.
Jag har alltid varit rätt och slätt naturlig.»
Hon gungade kraftigt några tag; derpå tilläde
hon med en glad suck:
«Och som jag nu är 27 år, blir jag väl äfven
framdeles så som jag varit hittills. Och då jag lär
se äldre ut än till och med så, så lär man väl äfven
från andra hållet snart så smått låta mig sitta. Som
du hör, stämmer ej heller det mig den minsta smula
bitter.»
En dörr gick, ute i gången hördes steg, och
en tjensteflicka kom in med kaffet. Efter följde den
unga fästmön. Den bruna satte sig upp i stolen.
«Se så, Johanna,» sade hon, «ge mig nu en
kopp kaffe, så skall jag strax gå min väg och låta
er bli allena i afskedstimman. Min bror är väl för
resten länge sen otålig; jag hade rakt inte sagt
honom, att jag skulle bli borta så länge.» —
Hon skred långsamt ned genom parken, der det
begynte att skymma smått och som låg tyst och
utdöd, för tillfället öfvergifven af råkorna, samt slog
in på vägen mot byn til). I en smal gång mellan
tvenne husgaflar vek hon in, och styrde på ett litet
lågt och svart hus, hvilket snarast såg ut som ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
