Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byggas och ätten bosätta sig där, och de många
släktleden komma och gå, allt förändras och allt
blir sig likt. Hans altare hade blivit stående orubbat
därinne — i något hjärta; ty när det ena hjärtat
stannade och elden däri släcktes, brann redan ett
nytt i samma fosforglans och klappade i samma
brånad. Och det nät, som han spunnit från gård
till gård och från by till by över hela bygden,
hade nu hållit och hårdnat i hundratals år med fina
och starka maskor, — synliga maskor, som alla
sågo, och falska maskor, som ledde på villospår,
och osynliga som ingen kunde se, men som alla tre
slagen höllo lika bra . . .
H ans blickar, gula och irrande, tappade sig och
blevo två lyktgubbar, som svävade bort och
stannade inne på kyrkogården, vilken lyste och blänkte
gult med kyrktorn och gravvårdar upp ur trädens
och buskarnas svarta massa. Hedersmännen, som
vilade där, hade varit hans, hans egna edsvurna,
sammansvurna, försvurna; och de många
motspänstige, som icke förstått i sin oskuld eller som
spjärnat emot i halv eller hel förståelse och som nu
multnade där efter tappad kamp, med dödsskallar
som grinade åt egen dumhet — ingen visste hur
det gått till, och hur de dött, ingen utom han själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
