Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krampen. En kväll måste yngste bror och hans vän
läroverksadjunkten taga honom under var sin arm,
släpa honom till tåget och lägga honom som en
död massa in i kupéhörnet. En natt hade man
funnit honom liggande på vägen mellan
järnvägsstationen och folkhögskolan. Hade man inte tyckt synd
om honom, hade han för länge sedan blivit uppsagd
från sysslan, förklarade föreståndare och styrelse.
Men äldste bror höll sig seg. Han hade
försänkningar. Han var folkbildningens målsman och
uppfostrare av allmogens söner. Det var fruntimren
på skolan, som tyckte synd om honom, hette det.
Och han trakasserade alla lugnt vidare, — icke
minst yngste bror, vilken allt mer och mer kände
honom som en fläck på sin egen person. Han ville
skaka honom av sig; men den andre blev hängande.
Han gick sin väg undan; men den andre var
ständigt efter, följde honom som skuggan. Han kunde
icke bli honom kvitt. Han kände honom som en
fara, vilken smög honom i hälarne, vart han gick
och stod, och hade en aning om, att den en gång
skulle nå honom; och den fräna lukt, som utgick
från broderns kropp under anfallen såsom från en
organism i upplösning, förföljde honom, kringvärvde
allt och förgiftade livet för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
