Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde Sången. Vapensmidet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan att ana försåt och på piporna spelade glada.
Knappast de fänaden sett, förrn strax framrusade alla,
röfvade oxarna bort och de snöhvitulliga fårens
härliga hjordar och dräpte därvid deras vallande herdar.
Men då nu fiendens män, där vid lägertorget de sutto,
hörde det larm, som kring boskapen var, sina ilande vagnar
strax de bestego och jagade dit och brådt voro framme.
Alla nu ställde sig upp och vid floden drabbade samman,
gående löst på hvarann med de kopparspetsade spjuten.
Eris var med, och Skräcken var med och dödens gudinna;
än hon grep som sitt rof någon lefvande, frisk eller sårad,
än genom vimlet hon släpade bort vid foten en dödad;
röd af krigares blod var manteln, hon bar öfver skuldran.
Alla sig rörde och stridde så flinkt som lefvande mänskor,
och om de stupades lik med hvarandra förbittrade sletos.
Därpå han gjorde ett trädesfält med den luckraste mylla;
bördiga fältet var stort, och plöj are många däröfver
körde med oxarnas spann sina fåror fram och tillbaka.
Hvar gång en vända de gjort och igen till begynnelsen hunno,
kom det emot dem en man, som dem bägaren räckte i handen,
bräddad med ljufvaste vin; så vände de spännet ånyo,
körde längs fårorna bort, men längtade ifrigt tillbaka.
Jorden blef svart, där plogen gick fram, och liknade nygräfd,
fastän af guld den var: ett oförlikneligt konstverk.
Äfven en åker han smidde, där hög stod böljande säden;
skördemännen den mejade af med slipade skaror;
tätt för de mejandes hugg föll säden i rader till marken,
och kärfbindarne bundo den hop i kärfvar med stråband;
tre kärfbindare hade bestyr, och de hjälptes af gossar,
hvilka i mejarnes spår uppsamlade säden i famnen
och den langade flinkt. Men ägaren själf ibland folket
tigande stod med sin staf invid skåran och gladdes i hjärtat.
Under en ek, ett stycke ifrån, tillagades måltid;
tjänare sysslade flinkt kring den slaktade oxen, och kvinnfolk
lagade kornmjölsgröt till slåtterkarlarnas middag.
Och han en vingård bildade af, som tyngdes af drufvor,
skön och af glimmande guld, men drufvorna tedde sig mörka;
rankorna alla sig lindade där kring stänger af silfver.
Rundtomkring den han lade en graf, som han smidde af blåstål,
jämte ett stängsel af tenn, och en enda var stigen till stället,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
