Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Sången. Menelaos' hjältebragder. Kampen om Patroklos' lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rundtorn till alla han gick och muntrade upp dem med tilltal,
Mesthles och Glaukos först och Medon och Asteropaios,
hjälten Thersilochos se’n och Hippothoos jämte Deisenor,
Forkys och Chromios se’n och Ennomos fågelprofeten;
alla han eggade upp och talte bevingade orden:
»Hören, otaliga folk ifrån rundtorn liggande länder!
Ej för att skåda en människohop eller tarfvande sådant
sajmlade eder jag hit ifrån skilda städer och hemvist,
utan på det att I troernas vif och de jollrande barnen
skullen med glädje och lust mot achaiernas kämpar försvara.
Under en sådan förväntan alltjämt utarmar jag folket
både på skänker och kost för att modet föröka hos eder.
Därför nu rakt emot fienden fram för att antingen stupa
eller ock blifva vid lif, ty sådan är leken i kriget!
Den som Patroklos då, fast allenast ett lik, ifrån Ajas
rycker och släpar åstad till de hästbetvingande troer,
honom jag hälften af bytet beskär, och den öfriga hälften
tager jag, själf, och hans ära så stor som min egen skall blifva.»
Sagdt, och de stormade väldigt då fram mot danaernas leder,
alla med lyftade spjut och den vissa förhoppning i sinnet
att ifrån Ajas Telamons son kunna rycka den döde —
dårar i sanning, ty många af dem öfver liket han fällde.
Ajas talade då till Atriden, väldig i härskri:
»Attling af Zeus, Menelaos, min vän! Vi två skola knappast,
tänker jag, komma ens själfva igen med lifvet ur striden.
Ej är min ängslan på långt när så stor för den döde Patroklos,
som skall väl mätta nu snart trojanernas hundar och fåglar,
som för mitt eget hufvud jag räds, att det något skall lida,
och för ditt eget jämväl, sedan Hektor i härnadens åskmoln
sveper nu allt, men för oss däremot sig visar fördärfvet.
Ropa danaernas furstar till hjälp, ifall någon kan höra!»
Sagdt, och då lydde hans ord Menelaos, väldig i härskri,
och med en genomträngande röst till danaerna ropte:
»Vänner, som fören argiverna an, I drottar och rådsmän,
som hos Atriderna två, Menelaos och drott Agamemnon,
dricken det glimmande konungavin och enhvar med sin spira
styren ert folk, ty från Zeus eder ära och värdighet skänktes!
Ack, men omöjligen är jag i stånd till att skönja nu längre
drottarne hvar för sig; så häftigt lågar ju striden.
Kommen då själfmant hit och kännen förbittring i själen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
