Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde Sången. Patroklos kämpar och faller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne dock var på sin vakt och. för kopparlansen vek undan
genom att böja sig fram, och den långa lansen i jorden
fastnade bakom hans rygg och dess yttersta ända med doppskon
dallrade häftigt, men stillades snart af den väldige Ares;
sålunda for den förbi och borrade spetsen i marken,
sedan förgäfves den flugit åstad ifrån seniga handen.
Hjälten Aeneas blef vred i sin själ och ropade häftigt:
»Fast du en dansare är, o Meriones, skulle min stridslans
bragt dig för alltid till ro, om bära jag hade dig träffat.»
Honom Meriones svarade då, lansfrejdade hjälten:
»Svårt lär det blifva, Aeneas, för dig, hur käck du må vira,
lifvet att släcka på alla de män, som dig möta i striden
ty äfven du, kan jag tro, är väl skapad ändå som en dödlig.
Lyckas jag själf att mitt hvässade spjut dig jaga i lifvet,
skall du, så stark och så trotsig du är, dock äran på stunden
skänka åt mig och din själ åt den hästomtumlande Hades.»
Sade, men honom bestraffade då den tappre Patroklos:
»Hvarför nu orda så där, o Meriones, du som är modig?
Käre, ej troerna skola minsann för försmädliga stickord
vika från liket; nej mången förut skall af jorden betäckas.
Armen ger seger i strid, men i rådsförsamlingen ordet.
Ej ha vi tarf af en myckenhet ord; nu gäller att strida.»
Sade och före gick fram, och följdes af lysande hjälten.
Som när det ljuder ett dån af timmerhuggarnes yxor
inne bland skogiga berg, och långt i fjärran det höres,
likadant buller och brak från den vidtkringbanade jorden
ljöd nu af koppar och läder och välarbetade -sköldar
under de huggande svärd och de dubbelspetsiga lansar.
Afven en klarsynt man skulle längre ej hafva igenkänt
hjälten Sarpedon, så var han af blod och af damm och af
kastspjut
alldeles öfverhöljd från fotabjället till hjässan.
Rundtorn den fallne ett vimmel det var, som när flugorna surra
uti ett fästall rundt kring byttorna, fulla af sötmjölk,
uti den vårliga tid, då stäfvorna fuktas af mjölken:
så kring den fallne de vimlade tätt. Men Zeus nu ej mera
vände de strålande ögonen bort från den häftiga striden,
utan alltjämt på de kämpande såg och betänkte i sinnet
öfvervägande djupt, hvad död borde drabba Patroklos,
antingen honom jämväl skulle strax i den häftiga striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
