Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte Sången. Agamemnons hjältebragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nära Arene, där bidade vi vagnskämpar från Pylos
heliga Eos, och dit hopströmmade hela vårt fotfolk.
Därifrån ilande tågade vi i vår krigarerustning
hän till Alfeios’ heliga ström och den nådde vid middag.
Här åt den mäktige Zeus vi bringade härliga offer
och åt Alfeios en tjur, och en tjur jämväl åt Poseidon,
men åt Athene vårt offer bestod af en kviga ur hjorden.
Aftonvarden blef äten därnäst i hvar krigareskara,
och vi därefter oss lade till ro vid den rinnande floden,
hvar med sin rustning på; men de stolte Epeierna redan
stodo då staden omkring och brunno af lust att den härja.
Dock, de skulle få pröfva förut på besvärliga kampen,
ty då den lysande solen gick upp öfver bördiga jorden,
ryckte vi fram till strids under bön till Zeus och Athene.
När vi då drabbade hop, vi pyliske män och Epeier,
var jag den förste, som fällde min man och tog spännet som
byte;
Mulios var det, en krigare båld, han var måg till Augeias
och med den äldste af döttrarna gift, Agamede den blonda,
hon som kände hvar läkande ört, som alstras af jorden!.
Just som han stormade fram, jag träffade honom med lansen,
så att i stoftet han föll, och springande upp på hans
stridsvagn
tog bland de främste i striden jag plats, och de stolta Epeier
skingrades flyende hit och dit, när fallen de sågo
stridsvagnskämparnes höfding, den man, som var ypperst i
striden.
Dock jag stormade efter dem fram som den svarta orkanen,
femtio vagnar jag tog, och tvänne kämpar från hvarje
kastades ner af min lans och med tänderna beto i gräset.
Och jag väl Aktörs söner, de två Molionerna, dödat,
om deras fader ej, jordskakaren starke Poseidon,
hade dem höljt i den tätaste sky och räddat ur striden.
Där förlänade Zeus åt oss Pylier lysande seger,
ty vi så länge förföljde dem än öfver rymliga slätten,
medan vi lade dem ner och oss samlade präktiga vapen,
tills på Buprasions mark bland dess ymnigt växande hvete
hän till Oleniska klippan vi kört och Aleisions kulle,
såsom den kallas, men där befallde Athene oss vända.
Här den siste jag drap och lät ligga, och åter till Pylos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
