Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Sången. Spejaren Dolon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänta långt flere bekymmer ännu, om allenast Achilles
ville sitt hjärta nu vända en gång från den grufliga vreden.
Gärna jag följer dig1 åt, och låt äfven oss väcka de andra,
Tydeus’ son med sin frejdade lans och den sluge Ulysses,
Ajas, hurtig på fot, och den kraftige sonen af Fyleus.
Kunde blott någon gå hän och kalla jämväl till vårt möte
Telamons härlige son och Idomeneus, kreternas konung,
hvilka förlagt sina skepp längst borta och icke just nära.
Men Menelaos, så vördad och kär han mig också må vara,
måste jag klandra och döljer det ej, om du också förtörnas,
då han kan sofva och lemna åt dig att möda dig ensam.
Han borde också nu skynda omkring till achaiernas furstar
för att dem bedja orm hjälp, då ju outhärdlig är nöden.»
Honom svarade då härskarornas drott Agamemnon:
»Gubbe, en annan gång skall med glädje jag höra ditt klander,
ty han ju ofta tar saken för lätt och vill ej gå till verket,
icke för det han är trög, och ej heller af bristande insikt,
utan han väntar och blickar på mig, för att jag skall begynna.
Nu dock han vaknade före mig själf och stod vid min sida,
och just honom jag skickade bort efter’ dem, som du nämnde.
Men låt oss nu gå åstad, och hos väktarne utanför porten
skola vi träffa de andra, ty där jag befallde dem samlas.»
Honom svarade då vagnskämpen Gereniske Nestor:
»Då det förhåller sig så, skall ingen argiver din broder
klandra och visa sig trög till att lyda hans bud eller maning.»
Sålunda talade han och tog på sig om bröstet sin lifrock
och under glänsande fötterna band sina sköna sandaler,
häktade om sig därnäst sin purpurfärgade mantel,
dubbel och vid och besatt med en lugg af krusiga ullhår,
tog sitt väldiga spjut med den hvässade spetsen af koppar
och sig skyndade sedan åstad längs achajiska skeppen.
Därpå Ulysses först, vid Zeus att förlikna i klokhet,
väckte ur sömnen han upp, vagnskämpen Gereniske Nestor,
genom att ropa, och rösten gick rakt till den sofvandes hjärta,
och han ur tältet kom ut och talade till dem och sade:
»Hvarför gån I så ensamma kring här i lägret vid skeppen
i den ambrosiska natten? Ar fara då alltså på färde?»
Honom svarade då vagnskämpen Gereniske Nestor:
»Adle Laertesson, du mångförslagne Ulysses,
blif ej förtörnad, ty jämmern är stor, som achaierna trycker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
