Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Sången. Den afbrutna striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, du har alldeles rätt uti allt hvad du sade, o gamle;
men det är ändå en sak, som mig storligen ängslar och plågar.
Hektor skall säga en dag, när han talar på troernas stämma:
»Jag har Tydiden skrämt, så att undan han flydde till skeppen.»
Så skall han skryta en gång, och må hellre då jorden mig
sluka!»
Honom svarade då vagnskämpen Gereniske Nestor:
»Hur kan du tala så där, du son af den modige Tydeus?
Skulle ock Hektor en dag dig kalla för feg och för kraftlös,
ingen skall ändå det tro af troer och Dardanossöner,
ingen skall heller det tro af de modiga troernas hustrur,
hvilka sett stupa- i stoftet för dig sina blomstrande makar.»
Så han sade och vände på flykt deras stampande hästar
hän genom vimlet igen, medan Hektor och troerna efter
sände af stingande spjuten en skur under skallande härskri.
Högt till Tydiden nu skrek den store och strålande Hektor:
»Ha, Tydid! Fast achaierna förr framför andra dig hedrat
både med högbänksplats och med stek och med fulla pokaler,
skola de håna dig nu, då du visat dig Vara en kvinna.
Bort, räddhågade mö! Mig jagar du icke på flykten;
ej skall du sätta din fot på vår mur eller föra på skeppen
troernas kvinnor bort. Nej förr skall jag gifva dig döden.»
Så han ropade högt, och Tydiden betänkte sig rådvill,
om han ej borde nu vända sitt spann och mot fienden kämpa.
Trenne gånger han tänkte därpå i sitt hjärta och sinne,
trenne gånger dock Zeus med en tordönsskräll ifrån Ida
bådade seger åt troernas här i den växlande striden.
Hektor till troerna ropade då med en skallande stämma:
»Tröjas och Lykiens män och dardaniske handgemängskämpar!
Vänner, o våren nu män och fäkten med stormande styrka!
Klart jag förstår i min själ, att Kronion, huld och bevågen,
seger och ära bebådade mig, men danaerna jämmer
Ack dessa dårar, som nyss med besvär den där vallen sig
hyggde,
svag och föraktlig och icke i stånd till att hejda vårt anfall;
ty öfver grafven, de gräft, våra hästar ju lätt skola springa.
Men när jag väl är framme en gång vid de halkade skeppen,
glömmen, I vänner, då ej att sörja för flammande eldbloss,
så att jag flottan kan sätta i brand och argiverna själfva
döda vid skeppen, då skrämda de bli af den bolmande röken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
