Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Sången. Pesten. Achilles' vrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men när de bedit sin bön och offerkornet de påstrött,
böjde på djuren de halsen tillbaks och dem stucko och flådde,
skuro så låren ifrån och dem öfvertäckte med fettet,
läggande dubbelt lag och med råa skifvor däröfver.
Gubben dem brände på glöd, och glimmande vin han däröfver
göt, och med femuddsgafflar i hand honom hjälpte de unga.
Men när de låren förbränt och af innanmätet de njutit,
skuro de allt det andra isär och det stucko på spetten,
stekte det omsorgsfullt och drogo det åter af spetten.
Och när omsider de slutat sitt stök och maten var färdig,
åto de, njutande alla med fröjd af det rikliga målet;
men när de stillat hade sin lust till att äta och dricka,
bålarna fylldes till brädden med vin af de tjänande svenner,
bägarna skänkte de i och buro omkring dem till alla.
Dagen igenom därefter med sång de försonade guden,
härlig steg hymnens klang från achaiernas lockiga söner,
prisande Hjälparen god, och han lyssnade till dem med glädje.
Ändtligt när solen gick ner och aftonskymningen inbröt,
lade sig folket till ro invid aktertågen till skeppet.
Men när i gryningen sken den rosenfingrade Eos,
stucko de åter till sjös mot achaiernas rymliga läger,
medan en gynnande vind fjärrskjutande guden dem sände.
Masten de reste då upp och hissade skinande seglet,
vinden i seglet for smattrande in, och böljan kring stäfven
svallande häfdes och brusade starkt för det gående skeppet,
och i en ilande fart uppå böljorna lopp det sin bana.
Men när de fram hade ländt till achaiernas rymliga läger,
drogo de beckade skeppet i land på stranden af hafvet,
högt upp på sanden, och stöttade väl det inunder med bjälkar;
själfva därefter de skingrade sig bland tälten och skeppen.
Men vid de toftade skeppen han satt i sin häftiga vrede,
Peleus’ gudomlige son, snabbfotade hjälten Achilles.
Hvarken han vandrade mer till det mannafrejdade tinget,
eller i striden han gick, utan endast förtärde sitt hjärta,
sittande hemma, men längtande jämt efter drabbning och härskri.
Men när omsider rann upp den tolfte af dagarna sedan,
vandrade hem till Olympen igen de evärdlige gudar
alla ihop, och i spetsen gick Zeus. Och Thetis ej glömde
löftet, hon gifvit sin son, utan bittida redan hon uppdök
utur det böljande haf och till himlen gick upp och Olympen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
