Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Sången. Pesten. Achilles' vrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så skall på stund ditt rödaste blod omströmma min glafven.»
Sedan de så med fientliga ord hade stridt med hvarandra,
reste sig bägge, och tinget var slut vid achajiska skeppen.
Därpå till tälten på strand och de ypperligt seglande skeppen
vände Peliden igen med Menoitios’ son och sitt manskap;
medan Atriden lät hala ett skepp i det heliga hafvet,
valde ut roddare tjugu därtill och förde åt guden
festhekatomben ombord och bjöd fagerkindad Chryseis
sitta på däck, och som höfding for med den förslagne Ulysses.
Dessa på skeppet nu seglade bort på den böljande stråten.
Men Agamemnon bjöd, att allt folket skulle sig rena,
och de sig renade strax och kastade sköljet i hafvet,
och åt Apollo därnäst otadliga festhekatomber
bragte af tjurar och får uppå stranden af ödsliga hafvet;
offerångan mot himmelen steg med den hvirflande röken.
Rundtom i lägret de sysslade så, men Atriden förglömde
icke sin vrede, med hvilken han nyss hade hotat Achilles,
och till Talthybios nu och Eurybates gaf han befallning,
hvilka hans häroldsmän och hans hurtige tjänare voro:
»Gån till Peliden Achilles’ tält och tagen vid handen
fagerkindad Briseis och hit henne fören med eder!
Lemnar han henne ej ut, så skall själf jag komma med flere
och henne taga med våld, och det blifver för honom blott värre.»
Sade och sände dem af, då sin stränga befallning han gifvit.
Tigande gingo de hän längs stranden af ödsliga hafvet,
tills Myrmidonernas läger och skepp de hunno omsider.
Hjälten de sittande där vid sitt tält och det beckade skeppet
funno, och icke med glädje det var som han såg dem, Achilles.
Själfva, betagna af hämmande skräck och försynta för drotten,
stodo de stilla och talade ej eller gjorde en fråga,
men i sitt sinne han visste besked, och han talte och sade:
»Hell eder, häroldsmän, som från Zeus och från människor buden!
Träden blott närmre! Ej skulden är er, den är blott Agamemnons,
hvilken er skickade hit för att hämta den unga Briseis.
Gå och led flickan hit ut, o Patroklos, du gudarnes ättling,
och henne lemna åt dem, men må själfva de vara mig vittnen
både för dödlige män och för alla de salige gudar
och för min fiende drotten en dag, då det åter tör hända,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
