Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde Sången. Ulysses gästar svinherden Eumaios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem efter gudarnas råd jag alla fått kämpa igenom.
Stammande är jag från Kreta, en ö som sträcker sig vida.
Jag är en rik mans barn, och min fader en skara av söner
hade dessutom, som fostrades upp uti fädernehuset,
barn av hans äkta gemål, men moder till mig var en frilla,
köpt av min fader; men lika så högt som de äkta mig Kastor
älskade, Hylakos’ son, den jag glädes att kalla min fader.
Han av kretensernas folk som en gud var aktad i landet
både för skatter och gods och fader till frejdade söner.
Dock, han hämtades bort utav dödens gudinnor och fördes
neder i Hades’ hus, och hans övermodiga söner
skiftade allt hans gods och kastade lott med varandra;
mig helt litet man gav, dock läto ett hus de mig ärva.
Nu jag förmälde mig snart med en dotter av rika föräldrar,
som för min raskhet jag vann, ty jag aldrig var en av de dumma
eller de fega minsann, fast det nu är förbi med det hela;
dock, av den åkerstubben du ser kan du tänka dig grödan,
skulle jag mena. Ack ja, nu är man i uselhet kommen!
Tro mig, av väldige Ares jag fått och av Pallas Athene
mod och stormande kraft. Så ofta jag valde till bakhåll
ut de yppersta män och lade för fienden snaror,
aldrig en tanke på döden fick rum i mitt manliga hjärta,
utan i spetsen jag störtade fram och fällde med lansen
alla de fiendemän, som ej hastigt som jag kunde löpa.
Sådan i striden var jag, men aldrig jag älskade lantbruk
eller det husliga liv och att syssla med fostran av barnen;
nej, min beständiga fröjd voro välbeårade härskepp,
fejder och strid, skönskaftade spjut och båge och pilar,
dessa förskräckliga ting, som rysliga synas för andra;
mig de förnöjde, den hågen en gud i mitt hjärta väl nedlagt,
efter den ene ju glädes av ett och en annan av annat.
Innan achaiernas söner ännu hade landat vid Troja,
hade jag nio gånger som drott över kämpar och krigsskepp
fejdat mot främmande folk och vunnit en massa av byte.
Därav jag tog vad mig likade bäst, och vid lottningen sedan
mycket jag fick, och mitt hus uppblomstrade hastigt till välstånd,
så att jag blev efter hand bland kretenserna mäktig och ansedd.
Men då så ljungaren Zeus det olycksaliga krigståg
hade beslutat, som vållade död åt otaliga kämpar,
då blev det lämnat åt mig och Idomeneus, frejdade hjälten,
flottan att föra till Ilion hän, och det var mig ej möjligt
detta att vägra, ty fruktan mig band för förtalet bland folket.
Nio års tid vi nu krigade där, vi achaiernas söner,
men när vi Primosstaden förstört på det tionde året,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
