Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Sången. Gudaförsamling. Athenes besök på Ithaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty av achaiernas kämpar var han den siste, som hemkom.
Spörjer du då, att han lever ännu och är stadd på sin hemfärd,
kan du väl ännu ett år uthärda att dragas med plågan,
men får du höra, att hjälten är död och mera ej finnes,
segla tillbaka då hem till den älskade fädernejorden,
res till hans minne en hög och fira en lysande likfärd,
som det skickar och bör, och låt sedan din moder förmälas.
Men när du detta har gjort alltsammans och bringat till ände,
måste du sedan av hjärta och själ besinna på detta,
huru det friarna lyckas dig må att förgöra i huset
öppet med våld eller också med list, ty dig alls icke anstår
att dig bete som ett barn, då ej längre du är i den åldern.
Eller har icke du hört, vilket rykte den ädle Orestes
över all jorden sig vann, då han hämnande kom och förgjorde
falske Aigisthos, som mördade lömskt hans frejdade fader?
Käre, var käck även du, som jag ser du är vuxen och fager,
så att dig mången må prisa ännu i de senaste släkten!
Dock, det är redan på tid, att jag vänder tillbaka till skeppet
och till kamraterna, vilka väl nu otåliga vänta.
Tänk nu på saken du själv, och lägg mina ord på ditt hjärta!"
Henne Telemachos svarade då, den vettige yngling:
"Främling, du talade detta förvisst av ett älskande sinne,
såsom en far till sin son, och aldrig skall jag det glömma.
Stanna nu ändå, jag ber dig, en stund, fast du hastar med resan,
så att du först får ett bad och kan vederkvickt i ditt hjärta
vända med glädje i hågen igen till ditt skepp med en gåva,
riktigt en kostlig och glänsande skön, som från mig skall dig framgent
vara en minnesklenod, sådan gästvän giver åt gästvän."
Honom svarade då strålögda gudinnan Athene:
"Sök ej att längre nu hålla mig kvar, då jag längtar att fara.
Men den föräring, du giva mig vill av ditt vänliga hjärta,
kan ju på återvägen jag få till att föra till hemmet.
Välj den så präktig du vill, och ej ringare bliver min genskänk."
Sagt, och hon skyndade bort, strålögda gudinnan Athene,
och som en fågel i höjden försvann, men mod och förtröstan
göt hon hos ynglingen in och gjorde hans tanke på fadern
ännu mer livlig än nyss. Begrundande stod han, och häpnad
fyllde hans själ, ty en aning han fick, att det varit gudinnan.
Därpå till friarna trädde han in, den gudomlige yngling.
Där vittfrejdade sångaren kvad, och de sutto i tystnad
lyssnande till, och han sjöng om achaiernas sorgliga hemfärd,
som ifrån troernas land dem bereddes av Pallas Athene.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
