Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ännu en gång vid Skogvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
Hon undersökte såret, som var både stort och
bredt, men det syntes dock icke lifsfarligt, om blott
den gamle hölle sig stilla. Hon fuktade linnedukar
i ett afkok på läkeörter och smorde såret med salva.
Därpå lade hon åter om förbanden, icke
förglömman-des att göra korstecken öfver såret.
Den gamle kände en synnerlig lindring efter fru
Holmfrids behandling, och när hon bjöd honom en
liten bägare vin, som hon medfört, tömde han det
småningom och med synbar förnöjelse.
»Nu vore det godt, om du kunde sofva, fader
Sigurd,» sade Holmfrid vänligt. »Och när du sofvit,
skall jag tala om nyheter för dig.»
»Det skullen I icke hafva sagt, fru Holmfrid, nu
är ja,g för nygirig för att kunna sofva,» sade Sigurd
småleende.
»Och om jag talar om nyheten, hvad har jag då
att locka dig med att göra, hvad jag vill, gamle fader?»
sade Holmfrid.
»Skulle jag icke vilja göra, hvad I tillsägen mig?»
skämtade Sigurd.
»Ja, låt mig nu se det och sof sedan!» sade
Holmfrid och strök honom, såsom hon sett fru
Irme-gard göra med sjuka, öfver ögon och panna med sin
hvita hand.
»I bären icke eder vigselring,» sade Sigurd och
tog fatt på handen.
»Biskop Laurentius har löst mitt äktenskap och
sökt bekräftelse därpå hos den helige fadern i Rom.»
»Åh, så,» sade Sigurd, och därpå slumrade han in.
Då han åter vaknade, var hans första fråga efter
Holmfrid, och han visade sig orolig,-tills hon åter satt
bredvid hans bädd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
