Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ännu en gång vid Skogvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^oooO©
Ännu en gång vid Skogvik.
agert låg Skogvik i sin dal^ omgifvet af
skogig beklädda höjder. Slätbaken sköt in i en djup
bukt mellan stränder^ som antingen täcktes af tegar,
hvarpå den nysådda rågen bredde ut sin gröna
sammetsmatta, eller där resliga björkar växte ända ned
till vattnet. Bukten låg stilla som en blank stålskifva,
och stränderna sågo sin bild i dess spegel likt en
dröm. I björkarnas kronor glänste höstens guld, och
öfver gräset låg spindelväfven som ett silfverflor.
Det hvilade en underlig stillhet öfver gården, när
Holmfrid kom dit. Årslagen ljödo så skarpt i det
stilla vattnet, och båten sköt fart med ett rasslande
brus, tills den stötte mot stranden. Sigurds sonhustru,
Gudrid, kom ner och tog emot Holmfrid. På dennas
ifriga fråga om hennes svärfaders befinnande, svarade
hon dröjande: »Han säger, att hans sår betyder
ingenting, men det är dock både djupt och långt, och
det blödde starkt.»
Holmfrid gick upp mot stugan. »Jag är icke så
kunnig i läkekonst som min fränka, fru Irmegard,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
