- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
309

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskop Laurentius i klostren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-309

draga till Bjälbo för att ytterligare tala med sina
fränder där. Han hade redan förnt med Bjälbofolkungarne
talat konung Eriks sak och funnit dem böjda för
denna furste långt mera än för konung Knut, ehuru
de voro af samma släkt. Knuts öfvermod hade retat
Magnus Minnesköld och hans närmaste fränder, och
ett äktenskap med prinsessan Ingeborg syntes dem
ganska önskligt. Biskopen talade fullkomligt öppet
med sina fränder om Knuts framfärd, och dessa
ve-dergällde lika med lika.

Men biskop Laurentius dröjde icke länge på Bjälbo^
han vände åter till Alvastra. Han tillbragte tiden
under fromma samtal med bernhardinermunkarne och
uppgjorde med abboten planen om en skola där i
klostret. Det var i synnerhet med en af bröderna,
som han ofta plägade samtala. Denne kallades i
klostret broder Stephanus. Han hade lärt sig att prenta
och måla, och han textade de prydligaste initialer^
hvilka han sedan målade i guld och färger.

Det roade biskopen att se, huru den gamle
munkens magra händer framtrollade dessa sirliga
målningar, och han kunde stundom sitta ganska länge midt
för honom i klosterbiblioteket, skenbart läsande i ett
legendarium, men i själfva verket följande den gamle
broderns skickliga händer.

Så hände det en gång, då de sutto sålunda, att
klosterklockan kallade munkarne till bön. Broder
Stephanus lade med en suck ifrån sig penseln och gick
långsamt med sänkt hufvud till kyrkan. Han såg
därvid så dyster ut, att biskopen icke kunde afhålla
sig från att fråga efter orsaken, och Stephanus svarade:
»Jag är redan mycket gammal och min syn af tager,
och kanhända skall jag snart icke mera kunna måla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free