Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midsommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-196
»Hvad fattas dig?» sporde Holmfrid sakta.
»Jag är oglad,» svarade Elsa, »när jag tänker på
min fader och på den gode magister Nicolaus.»
»För min skull är allt detta kommet öfver dem,»
sade Holmfrid sorgset.
»Ja, visserligen^ Holmfrid,» svarade FJlsa, »men
ingen kan dock tillräkna dig detta, ty du är ju utan
skuld.»
»Jag menar, att jag det är,» sade Holmfrid.
»Jag ville icke för allt i världen, att slikt skulle
öf-vergå någon, men brodern Benedictus säger, att jag
åsamkat mig en stor och svår skuld, då jag dolde
något för min man, och han böd mig, att jag skulle
vända mig till Sune med en ödmjuk bön om
förlåtelse.»
»Men det gjorde du väl icke?^ sporde Elsa.
^Nej, det gjorde jag icke,» svarade Holmfrid,
»ehuru nog min fränka Irmegard understödde hans ord.»
»Och biskop Lafrius?» frågade Elsa nyfiket.
»När jag först råkade honom i Suderköpung i
din faders hus, då hade han samma åsikt,» svarade
Holmfrid, »men sedan har han ändrat mening. Han
håller före, att jag blifvit så illa behandlad, att det
är min förre man, som borde bedja mig om förlåtelse.
Dock nu till sist tror jag nästan, att han tycker, att
jag borde låta allt vara glömdt och tillgifvet. Han
är en andlig man, och de andlige äro så färdiga att
mana andra till försonlighet, om de än själfva äro
sene att förlåta.»
»Är biskopen sen att förlåta?» sporde Elsa.
»Han är ju en man,» svarade Holmfrid, »och de
hafva nog alltid oförrätter i minnet. Jag vet icke,
hvad Brynjolf Stallare har brutit mot min fr ände
biskopen, men honom kan han icke tillgifva. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
