Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magister Nicolaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
»Det var verkligen jag,» svarade magister
Nico-laus. »Jag lopp ingen fara därvid. Frankrikes
drottning bevakades noga, men en så ringa person som en
betlande student gaf ingen akt uppå. Och han sjöng
sånger vid klosterporten, sånger, till hvilkas latinska
slutvers hela klostersamfundet lyssnade, men hvilkas
innehåll på nordisk tunga ingen förstod mer än den
unga drottningen. Han sade henne sjungande, att
hon ägde en ringa, men tacksam vän, som skulle låta
hennes sorg komma till hennes broder, konung Knuts
kännedom. Och så bad han om ett järtecken, på det
att konungen måtte tro, att han skrefve å hennes
vägnar. Den fattige studenten bjöds på en måltid i
klosterköket, och tacksam därför sjöng han ännu en sång,
innan han gick. Den danska konungadottern kastade
åt honom ett fingerguld till lön för sången. Det var
det järtecken, som han tarfvade för att skrifva och
blifva erkänd såsom den där, hvilken skrefve å
drottningens vägnar. När allt var tyst i klostret, knäböjde
en pilgrim vid den heliga Genovevas bild utanför
klosterporten. Han bad länge och ifrigt, bad med
ned-lutadt hufvud och ansiktet doldt i sina händer. Då
höjdes en sång där inne i klostret. Det var samma
sång, som den betlande studenten sjungit och samma
latinska slutstrof. Hvem som helst kunde lyssna till
sången af den fångna konungadottern, men blott den
bedjande pilgrimen förstod orden, som voro på
nordisk tunga. Och i den sången förtäljde den förskjutna
drottningen sin sorg för sin ringe vän, och han skr ef
sedan om den svåra oförrätt, hvilken hon lidit.»
»Men huru kunde den ringe vännen få ett bud,
till hvilket han kunde sätta sin lit?» sporde biskop
Laurentius småleende, i det han begagnade sig af
piagister Nxcolai omskrifning om sig själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
