- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
88

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskop Laurentius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

våra (lagar. Dottern kunde godt bära sin moders
kläder, utan att de sågo gammalmodiga ut.

Holmfrid valde ut åt sig en enkel sorgdräkt af
hvitt ylle med svarta bårder af fluel eller sammet,
Därtill hörde äfven ett kort lifstycke af fluel med
stora silfversöljor. Dessa voro präktigt arbetade med
pålagda snoddar af silfvertråd, som ytterligare
förhöjdes af en fin gravering, inkrusterad med niello. På
midten af hvarje sölja såg man borgmästarens
vapenmärke — ett seglande fartyg.

Elsa halp Holmfrid att prof va dräkten. Den föll
efter tidens sed i sida veck kring Holmfrids afmagrade
kropp och passade på det hela taget långt ifrån illa.

Håret gjorde Elsa mera bekymmer. Huru
skulle hon kunna krusa detta korta hår, som
dessutom var ojämnt afskuret? Holmfrid föreslog, att hon
skulle sätta på sig ett dok, som lärosystrarna buro
i Askaby kloster. Detta föreföll Elsa att börja med
afskyvärdt, men då hon en stund kammat Holmfrids
hår och funnit det gagnlöst att krusa det, afstod hon
från försöket och instämde med Holmfrid, att det
mest passande vore doket. Hon hämtäde fram sitt
dok ur en kista och ville försöka det på Holmfrid,
men denna var nu allt för utmattad att kunna
försöka något mera. Hon sjönk hälft vanmäktig tillbaka
ned mot kuddarne och föll i en djup sömn.

Elsa smög sig ut så sakta hon kunde och gick
ned. Hon var mycket bedröfvad öfver Holmfrids
maktlöshet. Hon hade aldrig sett något dylikt. Att
icke ens kunna profva sina kläder, det var mer än
hon kunnat föreställa sig. Ty Elsa satte ett högt
värde på fina kläder, och hennes fader älskade att so
henne smyckad och prydlig, såsom det höfdes dottern
till en af de främste i staden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free