Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - IX. Fängelset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-»- 314 —
Fredrik; "och att lemna den så hastigt, o,
derpå var jag icke beredd!"
"Så menar du säkert ej, min Fredrik,"
invände Konradin mildt; "ty huru många gånger
har du icke för ett intet vågat ditt lif! Säg,
hade det icke varit skönt, skönare än lifvet,
att midt i stridens hvimmel, under
pilregnets skurar, dö hjeltens död för sanning och
rätt? Då hade lagerns krans af vänner och
stridskamrater virats kring våra bleka
tinningar. Men att dö denna nesliga död — hu!"
;,Ja, Konradin, så var äfven min mening;
du, som så många gånger sett mig vid din
sida i slagtningen, kan ej tvifla derpå. Förlåt
utbrottet af min förtviflan. Jag vet ej hvad
jag säger."
"Det var endast en naturlig, en mensklig
rörelse i ditt bröst, Fredrik, som ledde din
tunga. Ej allenast bredvid mig, nej, framför
mig var du alltid i farans stund. Ditt mod
har jag icke ett ögonblick satt i tvifvel. Men
hvad som deremot grämer mig är en tanke,
som kan rubba milt förstånd. Har jag ej
varit otacksam, högst otacksam mot min moder,
då jag ej följde hennes varningar, då jag ej
afstod från detta förelag, hvilket hon
afskydde? Hvad skall väl blifva hennes lott? O,
hon, denna ömma, oförlikneliga moder,
hvilken lefde endast i och för sin son, detta
vilddjur, som öfvergifvit henne, o, huru skall
hon väl kunna uthärda underrättelsen om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
