Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - IX. Fängelset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-»- 310 —
sessans oro snarare tilltog än minskades, hon
kunde sjelf ej göra sig reda hvarföre. Då
inträdde Diephold, åtföljd af prinsessans
stallmästare, en gammal gubbe, hvilken sett
henne födas, och på hvars trohet hon
fullkomligt kunde förlita sig. Den förres ögon
blixtrade beslutsamt, ehuru fängelseluften
gjort hans hy ännu blekare, ännu
genomskinligare, än den förut var. — "Är allt
färdigt?" ropade prinsessan vid deras åsyn. — "Ja,"
svarade den förklädde pågen, i det ban
undan sin vida kappa framtog ett litet paket,
"intet är glömdt." — "Och hästarne i ordning
vid den lönport, hvartill jag skaffat er
nyckeln?" fortfor prinsessan, vändande sig till
stallmästaren. — "Allt är i ordning, såsom eders
nåde befallt," svarade denne. — "Nå väl, måtte
Herrans heliga englar leda edra steg!" ropade
hon högtidligt. "Men framför allt," tillade hon,
"förhasten er icke, gören icke ett steg till
hans befrielse, förrän nattrunden är förbi." —
"Förlita er fullkomligt på oss," svarade
Diephold med darrande stämma; "for mig är hans
befrielse minst af samma vigt, som för eders
nåde," tillade ban, i det de aflägsnade sig.—
"Gud vare med er!" ropade prinsessan efter
dem, nedfallande såsom förintad på en stol.
Det enda ställe i bela det folkrika Neapel,
der denna afton ett ostördt lugn herrskade,
var det fängelse, der Konradin och Fredrik
of Österrike sutto. Endast de fingo vara i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
