Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - I. Den första Helsningen (1267)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 149 —
"Gå ej längre; vänd om!" hördes åter den
djupa stentorsstämman.
Konradin, genom hvars hufvud i detta
ögonblick den tanken flög, att dermed
menades Italien, samt att man derigenom ville
skrämma honom att återvända, svarade
hastigt, ehuru något darrande: "Aldrig skall
man kunna förmå mig dertill!" — Den
framför honom stående molngestalten lyftade då
hotande sitt finger, och försvann i töcknet med
ett sorgligt: "JXå väl, far hän!"
Nu varseblef Konradin ett djupt svälj, vid
hvars yttersta rand han befann sig, och
kände med gränslös förskräckelse, huru stenarne
började lossna under hans fötter. Förgäfves
sökte han fasthålla sig med hälarne; han
halkade allt längre och längre ned. I den
förfärligaste dödsångest ropade han: "O, min
moder, min Constantia!" då han kände sig
fattad vid den korta jagtrocken, och en späd
röst med yttersta ansträngning ropade: "Hjelp,
hjelp, Archimbald! I ögonblicket var äfven
denne vid den förstkomnes sida, och det
lyckades deras förenade bemödanden alt
uppdraga den till hälften afsvimmade. Då
några droppar vin ur Archimbalds jagtflaska
fullkomligt återkallat honom till sansning,
märkte han först, att hans räddare var den
unge Diephold, hvars likhet med Constantia och
öfriga egenskaper på denna korta tid tillvunnit
honom Konradins oinskränkta förtroende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
