Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - III. Mötet (1266)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 49 —
väpnarnes röster. Hästarne stegrade sig och
slogo bakut under de långa, med guld- och
silkesfransar besatta schabraken, hvilket
framkallade mången svordom från de skäggiga
stallknektarnes läppar. Hundarne gnällde och
invecklade sig i sina koppel. Här utdelades
morgondrycken till ryttarne i stora
tennkannor, som gingo kring laget, der uppväckte
några upptågsmakare nästan ändlösa skratt.
Oordningen var allmän; men det var ett
gladt tumult. En stor jagt skulle för
gästernas nöje anställas i den omgifvande
Thiirin-gerskogen.
Slutligen visade sig Konradin och Fredrik,
åtföljda af några riddare och svenner,
nickade vänligt åt alla sidor, kastade sig upp på
sina frustande springare, och drogo i spetsen
för tåget, under jagthornens glada klang, ut
genom det långa, mörka porthvalfvet. De
båda furstliga vännerna, af hvilka den ene
nu uppvext till en smärt yngling, och den
andre, både längre och mera satt, redan
prålade med tvenne små, täcka mustacher
och ett litet pipskägg, dessa, säga vi, buro
ej några harnesk, utan endast en lätt
jagt-drägt, beslående i en kort lifrock, med
slitsade ärmar, sammanhållen af ett bredt bälte,
och hvilken nedföll i rika veck Öfver
höfterna. Ett kort svärd och en dolk utgjorde
hela beväpningen, och öfver axeln hängde ett
krökt, rikt prydt jagthorn. Väpnarne, som
Hohenstaiifen. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
