Boken om Högsjö / 87 (1918) Author: Arvid Salvén Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid fäbovallarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efter den allt mer tilltagande skymningen, ty den sjöngs
i moll sålunda:

♪♫ ♪♫ ♪♫

Sedan ekot förklingat blef allt så tyst. Den stora
stillheten verkade nästan andakt. Ej underligt, att
roddaren där nere på Djupsjön lät årorna hvila.

En sommarafton på Djupsjön vid Bäcklands fäbovall.

Fäbolifvet spelar en nog så viktig roll i allmogens
lif. Det är ett sommarnöje så godt som något annat
och brukar vara efterlängtadt.

I skogens ensamhet kan man tänka så goda tankar,
och sagorna och låtarne och skällklangen från stor-kon
och samlifvet med "Rosa", "Lycka" och "Stjärna" och
allt hvad kossorna heta har nog sin fostrande betydelse.

När det blifvit kväll och solen dalat bortom berget,
när skogen sofver mörk och tyst, men bäcken är vaken,
då drömmer den så vackra drömmar, som lärt sig att
älska enkelheten och mödorna i obygden och ej är för
tom för att trifvas med ensamheten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>