Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyst, skrek Kunst: »Ja, barn, nu skola vi vara riktigt
glada!»
»Det äro vi redan, Kunst,» sade Dorotea mycket
bestämdt. »Tror ni väl, att spektaklet från julaftonen återigen
skall uppföras? Nej,» sade hon och tog sin konrektors arm,
»nu kommer du med!» och därmed gick hon med honom,
och de tre andra paren följde efter dem, och Schultskan
med sin Kristian och den gamle tunnbindaren afslöto tåget.
Friedrich Franz tittade åter ut genom slottsfönstret,
och när han fick se tåget passera öfver torget, sade han till
sig själf så innerligt förnöjd: »Ja, i sanning! Det var då
en välsignad dag för förlofningar! Nu skola vi blott ha
dispensen för löparen!»
En hvar gick hem till sitt, endast löparen och Stina
och den gamle tunnbindaren följde med till konrektorns,
och när den gamle hedersmannen kom in i sitt studerrum,
tog han af sig sin kyrkrock, emedan han ville spara den,
och satte sig i skjortärmarna vid sin lilla kammarorgel och
sjöng med stark röst:
»Gud, vår utgång salig gör!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
