Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 2 fritz reuter.
Jag kände honom också och fick genom ett par damers
vänlighet en sjöskumspipa i present, ur hvilken han själf
rökt, och när jag någon gång blir litet förargad, så tänder
jag tobaken i piphufvudet, och med röken höja sig då inom
mig allehanda glada tankar på gamla Mecklenburg och på
de tider, då Friedrich Franz regerade och det ännu icke fanns
så mycket split och tvist i landet.
Han var vid tiden för denna berättelse en liten vacker
och smidigt vuxen karl, och hans kropp var lika rörlig som
hans själ, och i detta hänseende kunde hans höghet väl
svårligen mäta sig med honom, i andra hänseenden var han
dessutom hans höghets fullkomliga motsats — han tyckte
nämligen ofantligt mycket om fruntimmer.
Då Friedrich Franz stigit upp morgonen därpå och
förfrågade sig om hans höghets hälsotillstånd, erhöll han den
underrättelsen, att hans höghet sofvit mycket godt och just
höll sin levé.
Schwerinerhertigen gick nu ett slag ut ur slottet och
njöt af att betrakta Neu-Brandenburgs rådhus. Under det
han gick och slog omkring, kom bagar Schult springande
med sitt förkläde för sig och frågade honom: »Förlåt, ni
vet väl inte hvar Rand håller hus?»
»Kammartjänaren ?»
»Ja, jag ville fråga honom, hur det står till med hans
höghet.»
»Godt, käre vän, godt! Hertigen har sofvit väl och
håller nu på med alt kläda sig.»
Och den gamle tunnbindaren Holz, som dagen förut
sett hertigen i sitt hus, kom nu och frågade:
»Ers höghet, huru är det med vår höghet?»
»Han är alldeles frisk, kära gubbe. Säg mig, är
inte han samme gamle man, i hvars hus vi i går buro in
hertigen?»
»Jo, ers höghet, det är just jag.»
»Hälsa då er vackra dotter och säg henne, att hon
skall komma hit i dag och utbedja sig en nåd, jag skulle
gärna vilje se henne ännu en gång.»
»Granne,» hviskade bagaren Schult och drog tunnbindaren
i rockskörtet, »hvem är det du talar med?»
»Å,» hviskade den gamle tunnbindaren tillbaka och
bröstade sig, »det är ju schwerinerhertigen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
